SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KILLE ɟil3e2 l. (i sht i södra Sv.) kil3e2 (tji`lle Dalin), sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. ”kort med harlekinsfigur på” resp. (föga br.) ”killepartier”) -ar (Dalin (1852), Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form)).
Etymologi
[möjl. kortnamnsbildning till HARLEKIN i anslutning till KILLE, sbst.1, i detta ords anv. i månsing o. d. i bet.: gubbe, karl]
spelt.
1) benämning på (kort med) harlekinsfigur i det under 2 nämnda kortspelet: harlekin (se d. o. 1 slutet). Lundequist KonstSpel. 3: 124 (1849). NF 6: 755 (1882). Östergren (1930).
2) benämning på olika kortspel spelade med en särskild kortlek innehållande 42 kort, utgörande förenklade typer av tarokspelets kort; äv. om kortspelsparti spelat med killekort; jfr KAMBIO, KUCKU. Knorring Cous. 2: 44 (1834). En kille, herr kongl. sekreterare? Det är ej så mördande. Blanche Tafl. 157 (1845). Ett parti kille. Lagerlöf Berl. 1: 39 (1891). Kan du spela kille? Siwertz Sel. 2: 228 (1920).
Ssgr (till 2; spelt.): KILLE-BORD. (vard.) bord vid vilket man (för tillfället) spelar kille. Carlén Klein 127 (1838). Med stora mörka cigarrer och toddar satte sig gubbarna vid killeborden. Blomberg Överg. 38 (1915).
-KORT, n. Lindskog Spelb. V (1847).
-LEK. kortlek av killekort. Blanche Våln. 574 (1847).
-PARTI. JNybom (1838) hos Sylwan FyrtiotStud. 16. —
-SPEL. (handlingen att spela) kille. Emma föreslog kille-spel till sysselsättning för ungdomen. Forsell Sällsk. 33 (1843).
Spoiler title
Spoiler content