SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KINDKEDJA ɟin3d~ɟe2dja l. KINNKEDJA ɟin3~ɟe2dja, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. ngn gg i Finl.) KINDKED l. KINNKED, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kin- 1702—1886. kind- 1707 osv. kinn- 1738 osv. -ked 1728—1930. -kedja 1702 osv.)
Etymologi
[efter t. kinnkette, av kinn, haka (se KIND, sbst.2), o. kette, kedja (se KEDJA, sbst.); se KIND, sbst.2 2 anm.]
ridk. metallkedja som löper mellan stångbettets båda överskänklar under hästens haka. KKD 10: 258 (1702). Fort Jöns! knäpp in en länk af kindkedjan! Bläs är för hetlefrad. Gosselman Sjöm. 2: 54 (1839). Kindkedjans ändamål är att kvarhålla sidoskänkelns övre ända (av stångbettet). RidI 1914, s. 46. Hamilton Ridn. 20 (1923).
Ssgr: A: KINDKEDJE-GROP. hippol. benämning på den fördjupning ovanför hästens haka, där huden ligger direkt på underkäkens grenar (o. där kindkedjan ligger, då sådan användes). Sjöstedt Husdj. 1: 28 (1859). RidI 1930, s. 14. —
-HAKE. (-kedje- 1885 osv. -keds- 1829—1836) (†) ridk. = -KROK. KrigVAH 1829, s. 137. Wrangel HbHästv. 265 (1885). —
-KROK. ridk. var särskild av de i stångbettets överskänklar anbragta krokarna för kindkedjans fästande; vanl. i pl. Balck Idr. 1: 216 (1886). RidI 1930, s. 14.
B (numera bl. ngn gg i Finl.): KINDKEDS-HAKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content