KINEMATIK kin1emati4k, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. kinematik, eng. kinematics, kinematic, av fr. cinématique, bildat 1834 av fransmannen A. M. Ampère av gr. κίνημα (gen. κινήματος), rörelse (se KINEMATOGRAF), o. det i namn på vetenskaper vanliga suffixet -ik]
mek. benämning på den del av mekaniken som behandlar kroppars rörelse från rent matematisk synpunkt med bortseende från de värkande orsakerna; jfr KINETIK a. TT 1879, s. 13. I kinematiken röra vi oss huvudsakligen med begreppen läge och tid. Ekman Mek. 5 (1919). ProgrTeknHögskSthm 1933—34, s. 50.
Avledn.: KINEMATISK, adj. mek. som avser l. sammanhänger med ren rörelse l. läran därom. TT 1879, s. 13. Carleman DiffIntegr. 191 (1928).
