SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KIPS kip4s l. ɟip4s, (i bet. 2) r.; best. -en; l. (i bet. 1) KIPS, sbst. pl.; best. -en.
Etymologi
[av eng. kips, pl.-form av kip, hud av ungt l. litet djur, trol. av mnl. kip, bunt i sht av hudar (se KIPPA, sbst.). Sg.-formen har i sv. utvecklats ur pl.; jfr RÄLS, SLIPS m. fl.]
(i fackspr.)
1) i pl. i kollektiv anv.: hudar av den småväxta, ostindiska boskapen. LdVBl. 1843, nr 43, s. 3. Till vekningen af kips användes äfven arsenik. Hirsch LbGarfv. 236 (1898). SvSkoT 1926, nr 16, s. 11.
2) ss. ämnesnamn: beredd hud l. läder av småväxt ostindisk boskap. Hirsch LbGarfv. 14 (1898). Dampjäxor Av ljus slät kips. KatalOscaria 1927, s. 48.
Ssgr (i fackspr.): (1, 2) KIPS-HUD. oberedd l. beredd hud av småväxt ostindisk boskap; äv. ss. ämnesnamn. Ekenberg (o. Landin) 409 (1891). 20 kg. perlnarfvade kipshudar. TLev. 1902, nr 45, s. 1. Därs. 1907, nr 36, s. 2.
(jfr 2) -LÄDER. jfr KIPS 2. Ostindiskt Kipsläder. IndUtstMalmö 1896, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content