SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1961  
RÄL 4l, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er40, äv.32 (JernkA 1838, s. 119 (1836) osv.) l. (numera vanl. hänfört till sg. räls) räls räl4s, äv. 4ls (JernkA 1838, s. 168 (1836: railes; möjl. sg.), Forselius Upplysn. 24 (1848) osv.); pl. best. rälerna (JernkA 1838, s. 119 (1836: railerne) osv.) resp. rälsen (WoJ (1891) osv.), i best. anv. förr äv. utan slutart. (JernkA 1858, s. 105 (: De färdigvalsade rails)); l. RÄLS räl4s, äv. 4ls, r.; best. -en; pl. = (se ovan), äv. -er40, äv.32 (SDS 1898, nr 138, s. 2, Järnvägsminn. 123 (1952)) l. -ar (Bildmark Entrepr. 121 (1921), Fridegård Torntupp. 130 (1941)); äv. (föga br.) RÄLL räl4, r.; best. -en; pl. -ar. Anm. Formen räl användes i sht i fackspr.; den förekommer numera icke i koll. anv. Formen räls förekommer dels i koll. anv., dels (i sht i icke fackmässigt språk) i annan anv.
Ordformer
(rail 18361908. railes, pl. 1836 (möjl. sg.). rails, pl. 1840 (möjl. sg.), 18481890, 1900 (möjl. sg.). räl 1863 osv. räll 1943 (: rällarna, pl. best.)1948 (: rällarna, pl. best.). räls, sg. 1888 (: en s. k. stödräls) osv. räls, pl. 1863 osv.)
Etymologi
[av eng. rail (pl. rails), stång, skena, av ffr. reille, bräde, stång, av lat. regula, ribba, skena (se REGEL, sbst.1); sg.-formen räls utgår från den eng. pl.-formen (jfr FILM, HANDS, KEPS, KIPS, KLIPP, sbst.1, KOX, sbst.1, KÄX, sbst.2, SLIPS m. fl.). — Jfr RÄLVÄG]
1) skena varpå ngt (i sht ett fordon) rullar l. glider; i sht om skena (numera vanl. av stål) som utgör underlag för den rullande materielen vid järnvägar o. liknande anläggningar, järnvägsskena; äv. koll. (jfr anm. ovan) l. övergående i anv. ss. ämnesnamn; ss. koll. särsk. dels om var särskild av de båda rälssträngar som tillsammans bilda ett (järnvägs)spår, dels om båda dessa rälssträngar uppfattade ss. en enhet (stundom äv. med inbegrepp av sliprar o. underbyggnad); jfr RIBBA, sbst.1 1 b δ. Då railen (av trä) utnöttes, måste hela vägen byggas om. JernkA 1838, s. 122 (1836; om ä. engelska förh.). Begagnad Räls, vägande 16 à 18 kg pr mtr, önskas köpa. AB 1890, nr 183, s. 4. Då ingen reservräls fanns i närheten att tillgå (då en skena brustit), fastspikades den söndriga rälen. SD 1899, nr 17, s. 2. Jag såg två stycken (luffare) på rälsen i morse. Grebst Året 175 (1913). Stundom ersättes bärlinan (vid linbanor) av en bärande räl. 3NF 12: 1189 (1930). (Tipp-)Vagnarna fördes på en smalspårig räls mellan skärningen och tippen. Rallarminn. 175 (1949). jfr BESSEMER-, JÄRN-, JÄRNVÄGS-, SPÅRVÄGS-, STÅL-, TACKJÄRNS-RÄL m. fl.
2) tekn. järnskena l. stålskena (ofta utrangerad järnvägsskena) som användes ss. stöd; särsk. om sådan skena som inmuras för att utgöra bärande underlag för en konstruktionsdetalj i en byggnad l. för en eldstad o. d. JernkA 1879, s. 551 (till stödjande konstruktion i gruvgång). Om icke murat eller gjutet underlag för kakelugnen finnes, inmuras två från skorstensstocken utskjutande räls. HantvB I. 4: 210 (1936). jfr STÖD-RÄL.
Ssgr (i allm. till 1): A (i sht i utpräglat fackspr.): RÄL-BANA, -BEHOV, -BIT, -BORRMASKIN, -BOTTENPLÅT, -BROTT, -FABRIKANT, -FORM, -FOT, -FÖRBINDNING, -GEJD, -HAMMARE, -HUVUD, -HÖJD, -KOFOT, -KONTAKT, -KORSNING, se B.
-LINJE. (†) rälssträng. JernkA 1840, s. 168 (1838).
-LÄGGA, -PAKET, -PRESS, -PROFIL, -RIKTMASKIN, -RING, -SEKTION, -SKARV, -SKENA, -SKRUVBULT, -SPIK, -SPÅR, -STRÄNG, -STÅL, -STÅNG, -SÅG, -TILLBEHÖR, -TILLVÄRKNING, -VAGN, -VALSNING, -VALSVÄRK, -VANDRING, -VIKT, se B.
-VÄG, se d. o. —
-ÄNDA, se B.
B: RÄLS-AVBROTT~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) om förhållandet att förbindelsen mellan de räler som tillsammans bilda ett spår är bruten på ett l. flera ställen; särsk. om förhållandet att förbindelsen är avsiktligt bruten på två ställen, så att man mellan dessa ställen kan montera in en våg (för vägning av vagn som passerar över rälerna). Vagnvåg utan rälsafbrott. SJ 2: 380 (1906).
-BANA, r. l. f. (räl- 1870 osv. räls- 1886 osv.) (för transporter avsedd) bana av räls; särsk. om en av lätt flyttbara delar sammansatt sådan bana (inom industrianläggning o. d.), décauvillebana; jfr rallbana, rallväg, rälväg. JernkA 1870, s. 252. Transportabla rälsbanor. TT 1902, V. s. 1. Spårväg, (dvs.) rälsbana å gator och vägar, vilka vanl. trafikeras även av andra fordon än spårvagnar. BonnierKL 10: 1377 (1927).
-BEHOV. (räl- 1872 osv. räls- 1895 osv.) behov av räls (för järnväg o. d.). TeknEkonBeskrStatJernvB 173 (1872).
-BIL. bil som kan gå såväl på landsväg som på räls. UNT 1949, nr 23, s. 5.
-BIT. (räl- 1910 osv. räls- 1892 osv.) bit av en räl. TLev. 1892, nr 38, s. 2.
-BOCKARE, r. l. m. (i fackspr.) rälsbockningsmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 54.
-BOCKNINGS-MASKIN. (i fackspr.) maskin för bockning av räls. SJ 3: 497 (1906).
-BORRAPPARAT~1002 l. ~0102. (i fackspr.) jfr -borrmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 3.
-BORRMASKIN~002, äv. ~200. (räl- 1948 osv. räls- 1920 osv.) (i fackspr.) borrmaskin för borrande av hål i räls. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 56.
-BOTTENPLÅT~002, äv. ~200. (räl- 1898. räls- 18981913) (i fackspr., numera föga br.) järnplåt som tjänstgör ss. underlag för rälsskarv, underläggsplatta. Hahnsson (1898). TLev. 1913, nr 15, s. 3.
-BROTT. (räl- 1901 osv. räls- 1898 osv.) (i sht i fackspr.) jfr brott I 1. SDS 1898, nr 600, s. 2.
-BULT. (i fackspr.) rälsskarvbult. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXXIII. —
-BUNDEN, p. adj. (i fackspr.) om fordon: som endast går på räls. De Geer SvNatRiked. 2: 290 (1950).
-BUSS. i trafik på järnväg för befordran av passagerare använt fordon som har egen motor o. till sin utformning liknar de för landsvägstrafik använda bussarna; äv. med inbegrepp av släpvagn(ar) som är(o) kopplad(e) till ett sådant fordon. SvD(A) 1932, nr 339, s. 8.
Ssgr: rälsbuss-förare. SJFörf. Särtr. nr 312, Titelbl. (1943).
-tåg. tåg bestående av (lättare) motorvagn med släpvagn(ar). SJFörf. BihOrder nr 2 (1939).
-BYTE. = -utbyte. TeknVet. VoV. 3: 305 (1929).
-DOMKRAFT~02, äv. ~20. (i fackspr.) domkraft att lyfta järnvägsräls med. TT 1880, s. 128.
-FABRIKANT. (räl- 1915 osv.) JernkA 1915, s. 369.
-FABRIKATION. jfr -tillvärkning. JernkA 1867, s. 66.
-FIL, r. l. m. (i fackspr.) fil för avlägsnande av ojämnheter vid rälsförbindningar l. på räls. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 75.
-FILMASKIN. (i fackspr.) jfr -fil. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 58.
-FORDON~02, äv. ~20. fordon som går på räls. SFS 1939, s. 49.
-FORM; pl. -er. (räl- 1863 osv. räls- 1863 osv.) JernkA 1863, s. 276.
-FOT. (räl- 1872 osv. räls- 1892 osv.) (i fackspr.) om den understa (vanl. breda o. flata) delen av en räl. TeknEkonBeskrStatJernvB 183 (1872).
(2) -FÖLJARE, r. l. m. (i fackspr., numera föga br.) lodrät räl som tjänar till att förstärka mur. JernkA 1886, s. 200.
-FÖRBINDNING. (räl- 1951 osv. räls- 1920 osv.) (i fackspr.) särsk. konkret, dels om ngt som förbinder två räler i en rälssträng, dels om ställe där två räler i en rälssträng äro förbundna med varandra. Aflägsnande af ojämnheter vid rälsförbindningar eller på rälsen. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 75. TNCPubl. 15: 71 (1951).
-GEJD. (räl- 1901 osv. räls- 1901 osv.) (i fackspr.) ledskena (för hiss). TT 1901, K. s. 104.
-GÅENDE, p. adj. (i fackspr.) om fordon: som går på räls. HantvB I. 2: 36 (1934).
-GÖT, n. metall. göt avsett för bearbetning till räls. JernkA 1870, s. 218.
-HAKE. [jfr eng. rail-hook] (i fackspr.) hakformigt redskap för flyttning av räls. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-HALS. (i fackspr., numera föga br.) = -liv. TT 1892, s. 169.
-HAMMARE. (räl- 1954 osv. räls- 1858 osv.) (i fackspr.) släggformad hammare avsedd att slå i rälsspik med. ReglTjSJ 1858, s. 107.
-HJUL. (i fackspr.) hjul avsett att rulla på räls. LAHT 1909, s. 17.
-HUVUD. (räl- 1863 osv. räls- 1877 osv.) (i fackspr.) om den översta (breda) delen av en räl (på vilken fordonen rulla). JernkA 1863, s. 274.
-HÖJD, r. l. f. (räl- 1915 osv. räls- 1900 osv.) (i sht i fackspr.) om räls höjd. TT 1900, Byggn. s. 36.
-JUSTERINGS-ANLÄGGNING. (i fackspr.) konkret, om anläggning för justering av sliten räls. 2SJ 2: 224 (1931).
-KLOSS, r. l. m. (i fackspr.) kloss använd för att reglera avståndet mellan dubbelskenor (t. ex. vid växlar). SFS 1919, s. 234.
-KOFOT~02, äv. ~20. (räl- 1898 osv. räls- 1883 osv.) (i fackspr.) kofot avsedd att dra ut rälsspik med. KlassFörrådsart. 48 (1883).
-KOKILL. (numera bl. tillf.) metall. kokill för gjutning av räls. JernkA 1888, s. 237.
-KONTAKT. (räl- 1951 osv. räls- 1906 osv.) (i fackspr.) kontakt som är anbringad vid en räl för att åstadkomma signal vid en vägövergång, då ett tåg passerar över rälen. SJ 2: 536 (1906).
-KOPPEL, n. (numera föga br.) järnv. tågsätt bestående av lokomotiv o. två med räls lastade vagnar. SD(L) 1901, nr 603, s. 3. TeknVet. VoV. 3: 306 (1929).
-KORSNING. (räl- 1898 osv. räls- 1900 osv.) (i fackspr.) jfr korsa 5 c β. Hahnsson (1898).
-KRÖKNINGS-MASKIN. (†) rälsbockningsmaskin. Jungberg (1873). TLev. 1906, nr 42, s. 3.
-KUBB, r. l. m. sliper. Johnson Se 184 (1936).
-LIV. (i fackspr.) jfr liv II 5 b ε. TT 1901, Allm. s. 148.
-LYFTAPPARAT~1002 l. ~0102. (i fackspr.) = -lyftare. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIII. —
-LYFTARE, m. l. r. (i fackspr.) jfr -domkraft. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 61.
-LÄGE. (i fackspr.) plats (på sliper) där räls befinner sig. HbSkogstekn. 914 (1922).
-LÄGGA, -ning. (räl- 1915 osv. räls- 1872 osv.) (i fackspr.) belägga (sträcka o. d.) med räls; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning stundom övergående i konkret anv., om den utlagda rälsen. TeknEkonBeskrStatJernvB 186 (1872). Rälsläggningen framdrogs .. till 319 kilometer från Långsele. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 29. Fem mil kvar att rälslägga på Ostkustbanan. SvD(A) 1926, nr 120, s. 11. Banan var .. banklagd men ej rälslagd till Boden. Rallarminn. 24 (1949).
Ssg (i fackspr.): rälsläggnings-arbete. TeknEkonBeskrStambÖfrNorrl. 49 (1895).
-LÄGGARE. person som arbetar med rälsläggning. SD(L) 1898, nr 315, s. 2.
Ssgr: rälsläggar- l. rälsläggare-förman. PT 1903, nr 160 A, s. 2.
-lag, n. TeknEkonBeskrStatJernvB 186 (1872).
-LÄNGD. (i sht i fackspr.) om räls längd; äv. konkret, om enskild räl (som ingår ss. beståndsdel i ett spår). Justering af rälslängden. JernkA 1869, s. 107. Vid olyckan .. blefvo 17 rälslängder upprifna. GHT 1896, nr 269 A, s. 3.
-LÖS. som saknar räls. 2NF 7: 241 (1907).
-METALL. (numera bl. mera tillf.) metall avsedd l. använd för tillvärkning av räls. JernkA 1879, s. 494.
-MODELL. (i fackspr.) särsk. abstraktare, motsv. modell 1 c. TeknEkonBeskrStambOfrNorrl. 19 (1895).
-MÅTT. abstr. o. konkret; särsk. (i fackspr.) konkret, dels om mått för mätning av avståndet mellan två rälssträngar (o. dessas inbördes höjdläge), spårmått, dels (o. vanl.) om mått för mätning av räls form. Rallarminn. 268 (1949).
-OMLÄGGNING~020. jfr -utbyte. TSvLärov. 1952, s. 286.
-OMNIBUS~002. (numera föga br.) rälsbuss. SvD(A) 1933, nr 268, s. 5. SvKomm. 1935, nr 5, s. 19.
-PAKET. (räl- 1872 osv. räls- 1862 osv.) (förr) jfr paket, sbst.1 2 b. JernkA 1862, 2: 123.
-PRESS, r. l. m. l. f. (räl- 1898 osv. räls- 1858 osv.) (i fackspr.) för riktning av räls använd press. JernkA 1858, s. 107.
-PROFIL. (räl- 1915 osv. räls- 1869 osv.) (i fackspr.) jfr profil 2 a. JernkA 1869, s. 102.
-RIKTMASKIN~002, äv. ~200. (räl- 1948 osv. räls- 1931 osv.) (i fackspr.) maskin för riktning av räls. 2SJ 2: 223 (1931).
-RIKTNINGS-APPARAT. (i fackspr., numera föga br.) = -riktmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIII. Därs. 7: 59. —
-RING, r. l. m. (räl- 1900 osv. räls- 1920 osv.)
1) (förr) i sg. best., ss. benämning på en amerikansk sammanslutning av rälsfabrikanter; jfr ring, sbst.1 4 g α β'. JernkA 1900, Bih. s. 338.
2) (i fackspr.) ringformig bana av räls; jfr ring, sbst.1 8. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 15.
-SEKTION. (räl- 1869 osv. räls- 1897 osv.) (i fackspr.) jfr -profil. JernkA 1869, s. 101.
-SKARV, r. l. m. (räl- 1857 osv. räls- 1879 osv.) skarv mellan två räler.
1) till 1. Tottie Jernv. 57 (1857).
2) tekn. till 2. JernkA 1879, s. 552.
-SKARV-BULT. (i fackspr.) bult använd till att fästa rälsskarvjärn med. SD 1892, nr 337, s. 1.
-SKARV-JÄRN. (i fackspr.) järn (se d. o. 5) använt att förbinda rälerna i en rälsskarv (se d. o. 1) med varandra. SD 1892, nr 337, s. 1.
-SKENA, r. l. f. (räl- 1853 osv. räls- 1930 osv.) räl, järnvägsskena; äv. övergående i bet.: rälssträng. Andersson Verldsoms. 1: 174 (1853). Han har gått där ensam mellan rälsskenorna och försökt att inte se sig tillbaka. Johnson Nu 22 (1934).
-SKROT. nedskrotad räls. JernkA 1889, s. 295.
-SKRUV. (i fackspr.) skruv att fästa räls vid sliper med. TT 1892, s. 171.
-SKRUV-BULT. (räl- 1898. räls- 1892) (i fackspr., numera föga br.) rälsskarvbult. TLev. 1892, nr 58, s. 1. Hahnsson (1898).
-SLIPMASKIN~002, äv. ~200. (i fackspr.) maskin för slipning av svetsade rälsskarvar. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 58.
-SLÄGGA, r. l. f. (i fackspr.) rälshammare. Hahnsson (1898).
-SPIK. (räl- 1861 osv. räls- 1858 osv.) (i fackspr.) spik (med på ena sidan framskjutande huvud) avsedd att fästa räls vid sliper med; äv. koll. ReglTjSJ 1858, s. 100. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 8 (koll.).
Ssgr (i fackspr.): rälsspik- l. (vanl.) rälsspiks-brytare, r. l. m. redskap att dra ut rälsspik med. TT 1897, Allm. s. 291.
-hammare. rälshammare. ReglTjSJ 1858, s. 100.
-maskin. för tillvärkning av rälsspik. JernkA 1895, s. 69.
-slägga, r. l. f. rälshammare. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 109.
-tång; pl. -tänger. tång för uppdragning av spik mellan rälerna i växlar o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 57.
-SPÅR. (räl- 1857 osv. räls- 1911 osv.) spår som består av räls; jfr rallspår, sbst.2 Tottie Jernv. 49 (1857).
-STOCK. (mera tillf.) om var o. en av de stockar som tillsammans bilda en transportbana varpå ngt rullar l. glider. HbSkogstekn. 290 (1922; i fråga om transportbana för virke).
-STOL. [jfr eng. rail-chair] (om utländska förh.) vid sliper fastskruvad hållare vari räl kilas fast, skenstol. JernkA 1868, s. 77.
-STRÄCKNINGS-APPARAT. (i fackspr.) apparat för sträckning av räls. TT 1874, s. 249.
-STRÄNG, r. l. m. (räl- 1872 osv. räls- 1872 osv.) rad av räler varpå ngt rullar l. glider; särsk. om vardera av de båda rader av räler som tillsammans bilda ett järnvägsspår o. d. TeknEkonBeskrStatJernvB 188 (1872; i fråga om järnvägsspår). Dædalus 1954, s. 135.
-STÅL. (räl- 1905 osv. räls- 1883 osv.) metall. stål avsett för tillvärkning av räls. JernkA 1883, s. 474.
(1, 2) -STÅNG. (räl- 1836 osv. räls- 1901 osv.) (i fackspr.) räl. JernkA 1836, s. 152.
-STÖT. (mera tillf.) stöt då rälsfordon passerar rälsskarv. Ekblom Tur 132 (1936).
-SÅG. (räl- 1890 osv. räls- 1858 osv.) [jfr eng. rail-saw] (i fackspr.) såg att kapa räls med. JernkA 1858, s. 105.
-TILLBEHÖR~002, äv. ~200. (räl- 1872 osv. räls- 1895 osv.) (i fackspr.) om det tillbehör (rälsspikar, rälsskarvjärn, underläggsplattor o. d.) som erfordras för rälsen på en bana. TeknEkonBeskrStatJernvB 182 (1872).
-TILLVÄRKARE ~0200. jfr -tillvärkning. JernkA 1863, s. 277.
-TILLVÄRKNING~020. (räl- 1872 osv. räls- 1858 osv.) tillvärkning av räls. JernkA 1858, s. 36.
-TIPP. järnv. om den punkt dit rälsläggningen fortskridit på en järnvägslinje som befinner sig under byggnad. VL 1899, nr 285, s. 3.
-TÅNG; pl. -tänger. (i fackspr.) lyftvärktyg varmed man kan gripa om huvudet på en räl. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 284.
-UNDERHÅLL~002, äv. ~200. underhåll av räls. PT 1902, nr 147 A, s. 3.
-UNDERKANT~002, äv. ~200. jfr -överkant. Globen 1930, s. 30.
-UNDERLAG~002, äv. ~200. underlag för räls. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 290.
-UPPLAG~02, äv. ~20. upplag av räls. Nyström NKina 1: 63 (1913).
-UTBYTE~020. utbyte av försliten räls mot ny l. av ett slag av räls mot ett annat slag. JernkA 1867, s. 72.
-UTSLAG~02, äv. ~20. (i fackspr.) förskjutning i räls läge, som medför att avståndet mellan rälssträngarna blir för stort. DN(A) 1956, nr 94, s. 1.
-VAGN. (räl- 1874 osv. räls- 1903 osv.) (i fackspr.) transportvagn avsedd att framföras på rälsbana (i sht inom industrianläggning); jfr rallvagn. JernkA 1874, s. 199.
-VALS; pl. -ar. metall. för valsning av räls. JernkA 1858, s. 108.
-VALSNING. (räl- 1900 osv. räls- 1869 osv.) metall. valsning av räls. JernkA 1869, s. 91.
-VALSVÄRK~02, äv. ~20. (räl- 1872 osv. räls- 1858 osv.) (i fackspr.)
1) maskin för valsning av räls. JernkA 1869, s. 101.
2) (numera bl. mera tillf.) industriell anläggning för valsning av räls. JernkA 1858, s. 104.
-VANDRING. (räl- 1950 osv. räls- 1901 osv.) (i fackspr.) om förhållandet att en rälssträng förskjutes i längdled (gm invärkan från den trafik som går fram över rälsen). TT 1901, Allm. s. 12.
Ssg: rälsvandrings-hinder. (i fackspr.) anordning avsedd att förhindra rälsvandring. 2SJ 2: 228 (1931).
-VERK, -VERKTYG, se -värk, -värktyg.
-VIKT, r. l. f. (räl- 1915 osv. räls- 1892 osv.) (i sht i fackspr.) om räls vikt. TT 1892, s. 169.
-VÄG, se rälväg.
-VÄRK, n. (numera bl. mera tillf.) jfr -valsvärk 2. JernkA 1863, s. 270.
-VÄRKTYG~02, äv. ~20. (i fackspr.) värktyg för rälsläggning l. för bearbetning av räls. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 3.
-ÄMNE. metall. ämne (avsett att valsas) till räls. JernkA 1858, s. 105.
-ÄNDA, r. l. f., äv. -ÄNDE. (räl- 1857 osv. räls- 1869 osv.) om räls yttersta del l. ändpunkt; äv. om avskuren ända av räl. Tottie Jernv. 57 (1857). Ett annat sätt att tillgodogöra rälsändar af bessemerstål var, att (osv.). JernkA 1869, s. 26.
-ÖVERKANT~002, äv. ~200. om den övre kanten av (järnvägs)räl. TT 1897, Byggn. s. 78.
Spoiler title
Spoiler content