SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLINKA sliŋ3ka2, sbst., i bet. I f., i bet. II r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. -ck-)
Etymologi
[sv. dial. slinka (i bet. I, II 1—3 a); till SLINKA, v.]
I. om person.
1) (ung) kvinna som är lättfärdig l. ”ränner” efter manfolk, slampa; gatflicka, prostituerad; i sht förr äv. med allmännare (stundom skämtsamt) nedsättande innebörd: slyna, (flick)snärta o. d.; förr äv.: lismande l. intrigant l. illistig kvinna (vid hovet); jfr SLINKA, v. I 1 b, 2, 3. Gadelius Tro 2: 204 (i handl. fr. 1675). Mad. Petronella til sin Piga. Skynda dig din Slinka och rör Benen på dig. Lagerström Molière Tart. 3 (1730). (Sv.) Slinka .. (T.) eine Herumläuferinn. Hofschranze. ausschweifendes Weibsbild. (Fr.) coureuse. courtisane. fille de joye. Dähnert (1784). (Sv.) Slinka .. (t.) eine listige .. Frauensperson. Möller (1807). Skulle jag en gång tänka på att gifta mig, så skulle det inte bli med en slinka, som ingenting kan och ingenting vet. Strindberg Hems. 115 (1887). Yngsta jäntan är slinka i stan. Folcke Vår 54 (1919). Nog kan han väl ändå måla och rita nånting annat än dessa evinnerliga nakna slinkor. Fogelström Vakna 45 (1949). — jfr FLICK-, GAT-, GRÄND-, HOV-, POJK-, TEATER-SLINKA. — särsk. bildl. Prostituerade slinkan Justitia har alltid sålt sig åt män i ansedda samhällsställningar. Arbetet 1887, nr 15, s. 2. Min sångmö är för god att blifva pöbelns slinka. Runeberg NDikt. 107 (1902).
2) (numera föga br.) kvinna som linkar l. haltar; anträffat bl. ss. okvädinsord; jfr SLINKA, v. I 1 b. Hon hafwer kallat .. hans hustru som är illa halt Slinckan. NVedboDomb. Sommart. 1684.
II. om sak; jfr SLINKA, v. I 7 a.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SLINGER-SKÖT; jfr SLINK-SKÖT. Vid Kråkön lägger man slinkor, flaggor eller flaggslängor med 18—20—22 skötar (skötlängder). Arwidsson Strömm. 42 (1913). SvFiskelex. (1955).
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om var o. en av de delar som återstår av slaktad gås, sedan bröstet skurits bort. Fatab. 1945, s. 70 (c. 1800; från Skåne).
3) [namnet givet med tanke på algernas rörelser i vattnet] (†) ss. namn på vissa alger; jfr SLINKE.
a) om (alg tillhörande) ett i ä. systematik uppställt släkte (Conferva Lin.) omfattande trådlika, tovigt växande alger (tillhörande släktena Pylaiella Bory, Cladophora Kütz. m. fl.); jfr SLINK-GRÄS. HHederström (1748) hos Linné Bref I. 7: 68 (från Östergötl.). (Lat.) Conferva (bullosa) .. (sv.) Slinka. Linné Fl. nr 1166 (1755; från Östergötl.). (Lat.) Conferva, (sv.) Slinka, Ylle. Olika knölar (Tubercula) af små ojämna mjölacktiga puncter uti hårlika mycket långa trådar. Brander NatH 114 (1785). Dalin (1854). — jfr BLEK-, KLIPP-, STRAND-, ULL-SLINKA.
b) (alg tillhörande) släktet Ulva Lin., havssallat. Retzius FlOec. 748 (1806).
Ssgr (till I): SLINK-FASONER, pl. jfr fason 6. Östergren (1941). —
-FÖLJE. (tillf.) jfr följe 3. Hagberg Shaksp. 8: 331 (1849). —
-ÅR. (numera föga br.) slynår. Blanche Bläckst. 40 (1846). —
-ÄLSKOGS-RUS~002, äv. ~201. (tillf.) Det hela blev äckel och leda / med whisky och slinkälskogsrus. Fjelner TypFig. 17 (1920).
Spoiler title
Spoiler content