SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLAFS klaf4s, sbst.1, n.; best. -et; pl. (i bet. ”klafsande steg”) =.
Etymologi
[vbalsbst. till KLAFSA]
Tholander Ordl. (c. 1875).
1) motsv. KLAFSA 1: klafsande; stundom möjl. att uppfatta ss. hörande till KLAFS, interj. o. sbst.2 II. Därpå slöt han munnen med ett klafs och var lika högtidlig som förut. Lybeck TomI 109 (1911). Spadtag i våt jord. Klafs av stenar och tuvor. Cederschiöld Krig 119 (1916).
2) motsv. KLAFSA 2: klafsande; äv. konkretare: klafsande steg. Med försiktiga klafs streta .. (lapparna) hemåt. TurÅ 1913, s. 361. Nu hörde .. vi ett slött taktmässigt klafs av snöskor. Cederschiöld Manh. 209 (1916).
Ssg: KLAFS-BÄR. (på Åland) växten Rubus saxatilis Lin., stenhallon. BotN 1896, s. 9.
Avledn.: KLAFSIG, adj. (vard.) klibbig; jfr KLAFS, sbst.1 2. Tholander Ordl. (c. 1875). Hollander Ordl. (1895). Allting var obehagligt blött och klafsigt, då vi lägrade, och det var icke godt att få eld i det fuktiga bränslet. Hedin Transhim. 1: 147 (1909).
Spoiler title
Spoiler content