SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLAMEJA klamäj4a l. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-eia 1794. -eya 1798. -eja 1851 osv.)
Etymologi
[jfr d. klamaje; av nt. l. t. klameien l. holl. klamaaien; av ovisst urspr.; jfr KLAMEJ]
skeppsb. o. sjöt. (med klamej) driva in drev i (en båts) nåt. Röding 1: 846 (1794). Dens. SD 47 (1798). Dalin (1852). WoJ (1891).
Ssg: KLAMEJ-JÄRN. [jfr t. klameieisen, holl. klamaaiijzer] skeppsb. o. sjöt. klamej, jagrabb. Jungberg (1873).
Spoiler title
Spoiler content