SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLAMMERI klam1eri4, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er (Blanche Läk. 85 (1846), Östergren (1930)).
Ordformer
(klameri 1735—1916. klammeri (-ie, -ij) 1589 osv.)
Etymologi
[jfr d. klammeri; avledn. av KLAMMER, sbst.2; jfr KLAMRA, v.3]
1) (vard.) brydsam belägenhet, trångmål, knipa, klämma; besvärligheter, ”trassel”; jfr KLAMMER, sbst.2 1; stundom svårt att skilja från 3. Andersson (1857). Att riksdagen ej tog några öfverilade steg och satte riket i klammeri. Lindqvist Dagsl. 2: 76 (1900). Östergren (1930).
2) (†) i uttr. bruka otidigt klammeri, öva klammeri och träta, fara ut i otidigheter (mot ngn), gräla (på ngn); jfr KLAMMER, sbst.2 1, 2. Om dett bör lijdhas eller väll anstår En Siälesörjare .. bruka otijdigt klammerij, slåendes näffvarna i bordhet för sina åhörare. VDAkt. 1680, nr 126. Cavallin Herdam. 3: 97 (cit. fr. 1704).
3) (vard.) otrevnad i förhållandet mellan olika personer, misshälligheter; ordväxling, krakel, gräl (mellan olika personer), träta, tvist; jfr KLAMMER, sbst.2 2; numera företrädesvis i uttr. komma, råka, vara i klammeri (med ngn); stundom svårt att skilja från 1. SkrGbgJub. 6: 154 (1589). Johanna .. (ville taga) ett qvasteskaft och slå Jöran Storck med hvilken hon tillförene hade varit i klammeri. KultHM 3: 78 (i handl. fr. 1706). (Hon) hörde likväl, at tullskrifvarne och gesällerne voro i klamerj. VRP 25/8 1735. För några veckor råkade jag ganska oskyldigt i klameri med hr biskop Haartman. JBilmark (1778) hos Lagus Kellgren 98. Jag är .. strandsatt och kommer i klammeri med frun på Tupen, som vill lagsöka mig, om jag inte inom åtta dagar betalar henne. Sätherberg Dikt. 2: 154 (1846, 1863). Hvad har du för klammeri med den där nya jägmästarn, som de skickat oss på halsen? Hülphers Ångerm. 114 (1900). DN(A) 1935, nr 45, s. 4. — särsk. i sådana uttr. som komma, råka, vara i klammeri med lagen, rättvisan, polisen, ordningsmakten, komma osv. i delo med lagen osv. PT 1912, nr 137 A, s. 3. SvD(A) 1934, nr 307, s. 13.
4) (†) (av gräl o. d. uppkommet) oväsen, buller, rabalder; äv. bildl.; jfr KLAMMER, sbst.2 3. Schultze Ordb. 2273 (c. 1755). Jag .. / .. fruktar .. af hvad jag nu fått höra, / Bland Slägt och Svågerlag et klameri, en röra! GFGyllenborg Vitt. 3: 318 (1773, 1797). Calonius Bref 54 (1794).
Spoiler title
Spoiler content