(ngt vard.) handling(en) att klampa l. förhållandet att ngn klampar, klampande; ofta konkretare, om ljudet. WoJ(1891). Klamp av tunga fötter. Mörne ÖdemDr. 1: 76(1914). Själfva ordljuden (i de tegnérska hexametrarna) härma klampet af hofvar och rasslet af järn. Heidenstam i 3SAH 28: 42(1916). Sundell GamlGodT 153(1929).
