[jfr t. klandestin, eng. clandestine; av fr. clandestin (f. -ine), av lat. clandestinus, hemlig, till clam, i hemlighet, till celare, dölja (jfr HÖLJA, v.,OCKULTm. fl.)]
(i sht i skriftspr., föga br.; se dock slutet) hemlig, lönlig; som hålles hemlig l. försiggår i hemlighet. Swedberg Schibb. 255(1716). Den klandestina prostitutionen. Hygiea 1868, s. 137.(Hovnarren:) Nu tror jag att Jarlen är nere och viger sig, lite clandestint — partiet är icke så fint. Strindberg Bjälb. 90(1909). BonnierKL(1925). — särsk. (fullt br.) bot. om blomma: som icke öppnar sig o. på denna grund icke kan befruktas annat än gm självpollination; kleistogam. Lundström Warming 220(1882). SvUppslB 21: 950(1934).
