SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLANDERLIG, adj.
Etymologi
[till KLANDER o. KLANDRA]
(†) som kan klandras; klandervärd; jfr KLANDER 6, KLANDRA 5. Utan ringaste förborgad el(le)r klanderlig afsigt. VDAkt. 1751, nr 220. Rosenstein 2: 24 (1811). — jfr O-KLANDERLIG.
Spoiler title
Spoiler content