KLANNIG, adj., anträffat bl. i n. sg. klannith.
Etymologi
[sannol. av mnt. kle(i)nik, fin, tunn (jfr t. kleinigkeit), avledn. av kleine, klēne (se KLEN)]
(†) om artilleri: som består av pjäser med liten kaliber? Erik von Möncken äger svara thill groffth ock klannith skytte. Almquist CivLokalförv. 3: 150 (i handl. fr. 1540).
SAOB
