SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLATSCH klat4ʃ, sbst.2, n.; best. -et.
vbalsbst. till KLATSCHA.
1) motsv. KLATSCHA 1: klatschande. Under tiden djup tystnad, endast afbruten af piskans klatsch. CFDahlgren 4: 65 (1830). Sjöarnas regelbundna klatsch mot skutan. Didring Malm 2: 276 (1915).
2) motsv. KLATSCHA 3 slutet: fylligt (o. nonchalant) inläggande av färg (på en tavla). Den, som vill se fin, kärleksfullt studerad konst utan manér eller ”klatsch”, bör ej försumma att se den Jolinska utställningen. GHT 1897, nr 252 A, s. 3. Pauli Konstn. 85 (1913).
Spoiler title
Spoiler content