publicerad: 1936
KLERK klär4k, i bet. 3 stundom KLARK klar4k, m.; best. -en; pl. -er (G1R 1: 32 (1521) osv.) ((†) -ar G1R 4: 4 (1527), Tiällmann Profvis. A 1 b (1692)); i bet. 1 stundom KLERIKER kle4riker l. 302, m.; best. -n; pl. =; i bet. 1 ngn gg KLERIKUS kle4rikus l. 302, m.; pl. klerici kle4risi l. 302.
Ordformer
(klark (cla-) (i bet. 3) 1912. klere(c)k (cle-, -ch) 1524—c. 1540. kläreck (clä-) 1530. kleri(c)k (cle-, -ic) 1524 —c. 1540. kläri(c)k (clä-) 1529—1651. kler(c)k (cle-, -rc) 1521 osv. klär(c)k (clä-) 1527—1911. — kleriker 1898—1911. klerikus (cle-, -cus) 1837—1906, 1911 (: klerici, pl.))
Etymologi
[fsv. klärker; jfr d. klerk, isl. klerkr, mnt., holl. klerk, mht. cleric, klerke, t. kleriker, feng. cleric, meng. clerc, eng. clerk, clark; av mlat. clericus, präst, andlig, lärd man, skrivare, av senlat. clericus, präst, andlig, av gr. κληρικός, adj. till gr. κλῆρος (se KLERUS). I bet. 3 är ordet direkt lånat från eng. clerk]
1) (utom i a numera nästan bl. i fråga om ä. förh. l. arkaiserande) person tillhörande det andliga ståndet, präst, andlig. Bisper oc klerker. G1R 1: 32 (1521). Paulus Helie sägher at man icke måå wara clerekernes domare än thå at the göra illa. OPetri PEliæ D 3 a (1527). Rec. känner sjelf mången klerk, som blott i afsigt att lära sig finska .. sökt sig plats uti en Finsk socken. SvLitTidn. 1817, sp. 781. Sanct Görans gille i Upsala .. höll sig med egen klerk, som skötte själarykten. Upsala(A) 1922, nr 98, s. 1. — jfr PREBENDE-KLERK. — särsk.
a) (i fråga om förh. inom den romersk-katolska kyrkan) innehavare av ett lägre andligt ämbete, vilken ännu icke fått prästerlig invigning. Nordström Samh. 1: 222 (1839; i fråga om medeltida förh.). Wulff Petrarcab. 272 (1905).
2) [anv. utvecklad ur 1; under medeltiden voro de andliga de enda som besutto boklig bildning o. skrivkunnighet] lärd man; skrivare.
a) (numera bl. i fråga om ä. förh. l. skämts. arkaiserande) studerad man, lärd man. Therföre så säger mz rätta båd' Olärd och Klärker: (osv.). Arvidi 191 (1651). Visserligen ser detta mäktiga verk (dvs. skildringen av Bjärka-Säby) först en smula ”lärt” ut, men passar lika väl klerk som lekman. Fatab. 1929, s. 59.
b) (i fråga om ä. förh.) skrivare, sekreterare; jfr 3. Bockert Biuren lät han (dvs. konungen) befala, / Som war Notarius och hans Klerck, / Wigtigh saker beställa, war hans wärck, / Han öfwersågh all Breff om swåra saker. Fosz 263 (1621; nt.: klerk; Weigere: klerck). Andersson (1845). BonnierKL (1925).
3) [efter motsv. anv. i eng.; eg. specialfall av 2 b] handel. om bokhållare hos skeppsklarerare l. skeppsmäklare l. skeppshandlare. NF (1884). Så kom pojken (dvs. L. O. Smith) i kryddbod på Badstugatan, .. därpå som klerk till skeppsmäklare Flygarson vid Skeppsbron. SvD(A) 1913, nr 154, s. 6. — jfr VATTEN-KLERK.
Ssgr (till 1; i fråga om ä. förh.): A: KLERK-BRODER. i medeltida gille: gillesbroder tillhörande det andliga ståndet. 2VittAH 2: 316 (1791). (Lundin o.) Strindberg GSthm 343 (1881). —
-STÅND. prästestånd, andligt stånd. Schroderus Os. 1: 58 (1635). Brask Pufendorf Hist. 408 (1680). —
Avledn.: KLERKDOM, r. l. m. [fsv. klärkdomber; jfr isl. klerkdómr] (†) till 2 a: boklig kunskap, lärdom. Botin Utk. 373 (1761). Forssell Hist. 1: 36 (1869; i fråga om förh. på 1500-talet). —
KLERKERI, n. (clerekerij c. 1540. clerekrij 1527—c. 1540. klerijckerij 1549. clärikrii 1530. klerkeri (cl-, -lär-, -rch-, -rck-, -rie, -rii, -rij) 1522 osv. klerkri(j) (cl-, -rck-) 1528—1629) [fsv. klärkeri, clercherij, klärkiari, clärickerii] (numera bl. i fråga om ä. förh.) till 1: prästerskap, andligt stånd; jfr KLERESI. G1R 1: 35 (1522). Hwadh leekmen äre clerekrijt plichtoghe. OPetri 1Förman. (1528; i titel). Vi Efterskrifne Svea Rikes Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Klerkeri (osv.). RF 1809, Ingress 2.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content