SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLESSA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. klessa, hänga vid, klibba, motsv. nor. dial. klessa, hänga vid, klibba; bildl. äv.: kela; jfr nor. dial. klessa, smörja, nyisl. klessa, klena; sannol. av ett urnord. klattisōn, avledn. av motsvarigheten till KLATT]
(†) vara undfallande, klema (se KLEMA, v. 2). Törnewall B 2 a (1694). Tu klesza för mycket med Barnen tin unga; / The blifwa tig sedan nog dryga och tunga. Dens. B 5 a.
Spoiler title
Spoiler content