SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLEV kle4v, sbst.1, n. (SvGeolU Aa 40: 16 (1870) osv.) l. r. l. m. l. f. (r. l. m. l. f. Dahlstierna (SVS) 396 (1698), TurT 1933, nr 5, s. 11; m. Schultze Ordb. 2335 (c. 1755), Björkman (1889); f. WoJ (1891), Lundell (1893)); best. -et (Sundén (1886) osv.) l. -en (Hiärne 2Anl. 245 (1706), Östergren (1930)); pl. = (SvGeolU Aa 40: 16 (1870) osv.), ss. r. l. m. l. f. -ar (NorrlS 1: 118 (1802), TurT 1933, nr 5, s. 11) ((†) -er Kolmodin QvSp. 1: 397 (1732)); i vissa trakter äv. KLEVA, kle3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(klev (kle(e)f, kleff) c. 1670 osv. kliv (kljf) 1712—c. 1755. kle(f)va 1746 (: Sandstens klefva), 1747—1926. klifva 1797)
Etymologi
[fsv. klef, f., anträffat bl. i ortnamn, motsv. sv. dial. klev, klaiv, kleiv, f., d. klev, r., nor. dial. kleiv, klæiv, f., isl. kleif, f., i avljudsförh. till sv. dial. (Gotl.) kliv, n., isl. klif, n., motsv. mnt. klif, klef, feng. clif, eng. cliff (jfr KLIFF); besläktat med KLIPPA, sbst., KLIVA, v.1 Formen klev kan motsvara såväl fsv. klef som sv. dial. kliv, isl. klif. På sammanblandning mellan dessa former beror genusväxlingen (r. l. m. l. f. resp. n.) i sv.]
(i sht bygdemålsfärgat)
1) brant avsats i ett bärg; brant bärgvägg; brant bärg, brant backe. S. Sigfridz kella ligger öster om kyrkian, dher Kinnakulles sista kleff lyktas. VgFmT II. 1: 81 (c. 1670). Linné Vg. 25 (1747). Då den äldre stenålderns fiskare efter Vänerns strand sökte sin föda, var .. (Kinnekulle) en halvö, och dess branta klev stupade ned i sjön. Ymer 1915, s. 189. TurT 1933, nr 5, s. 11. — jfr RÖDSTENS-, SANDSTENS-KLEV.
2) rämna l. klyfta i en brant bärgvägg (varigenom man kan taga sig upp för bärget); brant väg l. stig uppför ett bärg; bärgsklyfta, bärgskreva. Man fort, min Son, doch med een wiszan Foot / Du skynda så, att iag och dig kan fölia här / I denna smaala Kleef och icke snafwer! Dahlstierna (SVS) 396 (c. 1696). VetAH 1797, s. 33. Steg för steg gick hästen i det trånga klefvet mellan ett par skrofliga klintar. Berg Clerck 51 (1898). Östergren (1930).
Spoiler title
Spoiler content