SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLIRR klir4, interj.
Etymologi
[jfr t. klirr; av ljudhärmande urspr. — Jfr KLIRRA]
interj. använd ss. uttr. för klirrande l. rasslande ljud. Engström Lif 94 (1907; i fråga om telefonsignal).
Spoiler title
Spoiler content