SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLORIS (klóris Dalin), f.; best. -en; pl. -er (Tersmeden Mem. 2: 149 (1735)) l. -ar (Weste FörslSAOB (1823)).
Ordformer
(äv. skrivet c(h)l-. kloris 1823 osv.)
Etymologi
[jfr lat. Chloris; av gr. Χλῶρις, inom den grekiska mytologien namn på vegetationsgudinna (eg.: den grönskande), till χλωρός, blekgrön l. gröngul (ss. den spirande grödan), avledn. av χλόη, f., ny l. späd grönska, rotbesläktat med GUL-, GÄLB. Ordets anv. ss. appellativ anknyter närmast till dess vanliga förekomst inom den pastorala diktningen ss. namn på herdinna. — Jfr KLORIN]
(†)
1) ung flicka (med blomstrande utseende), fager mö. (Jag har icke beskrivit den kvinnan som är) Ett gammalt troll som skiönt hon hundrad rynckor bore / Will fijras af en Mann som hon en Cloris wore. ÖB 41 (1712). Schück 82 (1854). Ekbohrn 1: 114 (1868).
2) ngns käresta; ”väninna”, älskarinna; demimond, kurtisan, glädjeflicka. Tersmeden Mem. 2: 149 (1735). En svensk kossackkapten berättade, det de må väl i sina underjordiska kamrar, och att de skulle ännu må bättre, om de hade ibland en Chloris att tillgå. Ekman Dagb. 157 (1789). Weste 1: 404 (1807). Stiernstolpe Arndt 3: 98 (1808). Dalin 1: 294 (1851). Ekbohrn 1: 114 (1868).
Spoiler title
Spoiler content