publicerad: 1936
KLOROTISK klorå4tisk l. klå-, äv. klω-, adj. (föga br.) -are (gradförhöjning dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet chl-. klorotisk 1875 osv.)
Etymologi
[jfr t. chlorotisch, eng. chlorotic, fr. chlorotique]
adj. till KLOROS.
2) bot. motsv. KLOROS 2. Den klorotiska plantan kan ej utbilda sitt klorofyll, blir följaktligen blek, gulaktig. UVTF 13: 42 (1875).
Spoiler title
Spoiler content