SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLORUR klorɯ4r l. klå-, äv. klω- (klåry´r Dalin), r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet chl-. klorur 1857 osv.)
Etymologi
[jfr t. chlorür, fr. chlorure; avledn. av KLOR]
(numera mindre br.) kem. i fråga om metaller som bilda mer än en klorförening: (den) förening i vilken klor ingår med det lägre antalet atomer; jfr KLORID; förr ngn gg i allmännare anv., om klorvätesyrans salter över huvud taget. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 139. Dens. Därs. 1840, s. 29. Rosenberg OorgKemi 207 (1887). Starck Kemi 22 (1931; angivet ss. äldre benämning). — jfr GULD-, KOPPAR-KLORUR m. fl.
Spoiler title
Spoiler content