KLUNKA, v.3, anträffat bl. i pr. sg. pass. klunckas.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) klunka; sidoform till GLUNKA]
(†) i hemlighet tala man o. man emellan, ”glunka” (se d. o. 1); anträffat bl. ss. opers. i pass. Här klunckas som cröningen skulle hållass i Ståckholm. OxBr. 3: 552 (1650).
