[jfr sv. dial. (Finl.) klunka, dunka, sätta sig hastigt ned med en duns; avledn. av KLUNK, sbst.1; med avs. på bet.-utvecklingen jfr KLUNSA, v. 1]
(†) åstadkomma att ett tungt l. klumpigt föremål o. d. faller ned l. slår i ngnstädes med en duns o. d.; anträffat bl. i förb. klunka in. Lööp tu strax, tagh hijt en bunka, / Här skall iagh een draswt in klunka. Rondeletius 39(1614; möjl. att uppfatta ss. ssg); jfr DRASUT 1anm.
