SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLYCKA, v. -er. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(klycka (-kk-) 1738c. 1755. klyckia c. 1635)
Etymologi
[sv. dial. (Uppl. m. fl.) klycka; jfr KLUCKA, ävensom KLÄCKA, v.5 — Jfr KLYCK]
(†) klucka (se d. o. 1 a). Schroderus Dict. 239 (c. 1635). Hönan kaklar och klycker. Dens. Comenius 160 (1639). Schultze Ordb. 2283 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content