SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLÄRVOAJANT klä1rvoajaŋ4t l. klæ1r-, l. -vå- l. -vω-, äv. -an4t, l. KLÄRVOAJANG -aŋ4 (klärvåjang Gynther ConvHlex. (1845)), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr vanl. skrivet clairvoyant. klärvoajang 18891930. klärvoajant 19221935. klärvoyant 1906)
Etymologi
[av fr. clairvoyant, substantivering av clairvoyant, adj. (se KLÄRVOAJANT, adj.)]
person som äger (l. påstås äga) förmåga av klärvoajans. De under, som beledsagat denna lära (dvs. läran om den animala magnetismen) .. äro (bl. a.): Seendet, hvarigenom t. ex. Clairvoyanten känner kort, som läggas på maggropen, kan läsa förseglade bref bakom dubbelt tyg (m. m.). SvLitTidn. 1819, sp. 405. Bergen Andehist. 100 (1893). DN(A) 1935, nr 5, s. 15.
Spoiler title
Spoiler content