SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNALL knal4, interj.
Etymologi
(tillf.) interj. för härmning av knallande ljud (vid skottlossning). Hurra! skrek Lassen: Danske män! / Nu gäller det: och knall! / Den första dunderhelsningen / Såg sjutti Britters fall. Franzén Skald. 2: 277 (1828).
Spoiler title
Spoiler content