SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNITTRA knit3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[möjl. etymol. samma ord som KNITTRA, v.1; snarare dock en variantform till FNITTRA (jfr KNISSA : FNISSA)]
(i vissa trakter, vard.) småskratta, fnittra; äv. i överförd anv., om fågel: kvittra (muntert). WoJ (1891). Här fnittrade och knittrade de olika mesarna som allra bäst. PT 1903, nr 275, s. 3. Ett litet knittrande skratt. Sjödin Undret 41 (1910).
Spoiler title
Spoiler content