SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNIX knik4s, r. l. m. (Lovén Folkl. 161 (1847) osv.), stundom n. (Björkman (1889; möjl. tryckfel), Larsson Hemmab. 24 (1916: knixen, pl. best.)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. = (Larsson Hemmab. 24 (1916: knixen, best.)).
Ordformer
(knicks 1847. knix 1807 osv.)
Etymologi
[jfr d. kniks; av t. knicks, böjning, krökning, nigning m. m., avledn. av knicken (se KNICKA, v.1)]
1) (mindre br.) i allm.: hastig böjning av en led, knyck; äv. oeg. l. bildl. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). Han gjorde en gest, så att det slog knix i knäna. Benedictsson Folkl. 54 (1887). (Flickorna) hälsade med den obeskrifligt lustiga knix i knävecken, som skolflickor alltid prestera. Janson Gast. 152 (1902); jfr 2. Där (dvs. där timmerrännan tager slut) stå timmerstockarne med en lätt knix på hufvudet i älfven. Hülphers HerrHäst. 3 (1907). Hellström Malmros 301 (1931).
2) (ngt vard.) (hastig o. lätt) nigning. Weste FörslSAOB (1823). Lovén Folkl. 161 (1847). (Lea) tackade .. doktorinnan med en stel och tafatt knix. Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 97 (1920). SvD(A) 1928, nr 61, s. 8. — jfr HOV-, SKOLFLICKS-KNIX.
3) (i fackspr.) om fel hos hund, bestående däri att knäleden skjuter för långt ut. I allmänhet märkes ”knixen” bäst, då hunden fått stå lugnt några ögonblick. SvKennelklT 1903, s. 268. SvD(A) 1920, nr 321 B, s. 1.
4) (i Norrl.) gupp på väg; jfr GUPP, sbst. 2. Att hålla landsvägen i godt stånd .. utan knix och grop. Læstadius 2Journ. 160 (1833). Hülphers Ångermanl. 188 (1900). SvD 1909, nr 76, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content