[av t. knicks, interj., ljudhärmande med anslutning till knicken, knäcka, bryta m. m. (se KNICKA, v.1), o. knicks, sbst. (se KNIX, sbst.)]
(tillf.) ss. beteckning för det ljud som uppstår, då en yxa l. dyl. knäcker ett ben o. d. Med ett hugg, knicks! låg hufvudet på golfvet. Stiernstolpe DQ 2: 289(1818).
SAOB
