SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KNOPA knω3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. knobe, mnt. knopen; avledn. av KNOP, sbst.1]
i sht sjöt. slå en knut l. knutar, göra en knop l. knopar (på ngt); knyta l. fastgöra (ngt) med knop l. knopar; förse (ngt) med knop l. knopar. (Att) drifva folket (på fartyget) an at tälia, spissa, knopa. Rosenfeldt Vitt. 207 (1686). Uppbördsstyrman Sellin och en matros sysslade med att knopa flaggan till sejnfallet. SkånAB 1915, nr 247, s. 3. IdrBibl. 12: 106 (1919). — särsk.
a) (numera knappast br.) ss. vbalsbst. -ning, konkret. Det .. är nödigt att Cardusen medelst Rymnålen genom Fänghålet fångas och fram om knopningen för säker antändning skull uprymmes. Törngren Artill. 2: 10 (1795).
b) sjöt. framställa l. åstadkomma (en knut l. en ögla o. d.) gm knytning. Knopadt öga. Ramsten 25 (1866). Man knyter aldrig en knut till sjöss, utan man knopar en knop eller lägger ett stek. VFl. 1931, s. 193.
Särsk. förb. (i sht sjöt.): KNOPA FAST10 4. Han knopade fast bogserlinan i akterspegeln på sin båt. SD(L) 1905, nr 21, s. 7. VFl. 1926, s. 87.
KNOPA IHOP10 04, äv. HOP4. Balck Idr. 1: 47 (1886). Didring Malm 2: 247 (1915). jfr HOP-KNOPA.
KNOPA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. Öhrvall Knut. 16 (1908). 3NF 8: 403 (1928). jfr SAMMANKNOPA.
Spoiler title
Spoiler content