SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNOSTA, v.
Ordformer
(knåsta)
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(†) i förb. knosta däran, gripa sig an, ta itu med l. ge sig i lag med ngt? Efter begrafningen (dvs. kungens) lärer fulle Nils Kagg knåsta däran (dvs. gifta sig). Ekeblad Bref 2: 220 (1660).
Spoiler title
Spoiler content