KNOSE knω3se2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. knose, knöl, utväxt, knubb; sannol. besläktat med KNASE]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klump, knöl; kubb, knubb. I spiseln ligga några ofantliga knosar af bok- eller almved. Berzelius Res. 178 (1818). Strutar med karameller, knosar med bröstsocker och paket med russin. Lagergren Minn. 1: 233 (1922).
