[sv. dial. knostra, knystra, knöstra, sönderslå med knoster, slå, piska; jfr nor. dial. knustra, krossa; avledn. av KNOSTER]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slå med knoster, krossa med knoster; äv.: slå (ngn) mycket hårdt, mörbulta (ngn). Helsingius(1587; med hänv. till slå). (Hon) fick henne i huffuudet och knöstrede thet emot muren. SthmTb. 1591, s. 28 b. De tumlade om varann på vägen och dunkade och knostrade och vrålade. Wester Reymont Bönd. 3: 279(1924). Östergren(1930). — jfr AV-KNOSTRA.
Särsk. förb.: KNOSTRA SÖNDER10 40. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sönderslå (ngt) med knoster. Sylvius EOlai 490(1678).
