SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNÄCKA knäk3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. skrivet knecka)
Etymologi
[avledn. av KNÄCK, sbst.4]
1) (mindre br.) medelst värktyg med utstående taggar åstadkomma ränder o. d. i degen till (tunt) bröd, utefter vilka brödet lättare kan brytas. Swedberg Ordab. (c. 1730). När degen är väl giäster, så upbakas (bröd-)kakorne helt tunna, samt knäckas å bägge sidor med en krusknäck. Warg 677 (1755). Weste (1807). Dalin (1852). LoW (1889). Fatab. 1911, s. 31.
2) (numera knappast br.) krusa (tunn guld- l. silvertråd). Holmberg 1: 916 (1795). Weste FörslSAOB (1823). Schulthess (1885; under knäck; i p. pf.).
Ssgr (till 1): A: KNÄCK-BRÖD, se KNÄCKEBRÖD. —
-KAVLE. (mindre br.) degkavle med räfflad l. naggad yta, varmed ränder o. d. intryckas i degen. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 148.
B: KNÄCKE-BRÖD, se d. o. —
-KAKA. om brödkaka med ränder o. d.; jfr KNÄCKEBRÖD; särsk. (i vissa trakter) om dylikt bröd av finare o. bättre slag; jfr Keyland Allmogekost 1: 93 (1919). Schroderus Dict. 152 (c. 1635). Blanche Tafl. 457 (1845). —
-KAM. (numera knappast br.) kamliknande redskap för åstadkommande av ränder o. d. i bröd. BoupptVäxjö 1741.
Spoiler title
Spoiler content