SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOBOLD 4~bol1d l. 40, sbst.1, förr äv. KOBOLT, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er CJLAlmqvist)
Ordformer
(kobold 1852 osv. kobolt 18391865)
Etymologi
[liksom d. kobold av t. kobold. — Jfr KOBOLT, sbst.2]
(nästan bl. i fråga om tyska förh.) folklor. tomte, nisse; bärgtroll. CJLAlmqvist i NDA 1839, nr 62, s. 2. En liten kobold öppnade bugande en dörr till bergväggen och förde Frida in. Knös Elfv. 120 (1852). Skogarna kring Eisenach voro fulla av koboldar och djävlar. KristlStudSkriftser. 56: 20 (1916).
Spoiler title
Spoiler content