KOMMENTERA kom1änte4ra l. -en-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kåmmänntèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet com(m)-)
Etymologi
[jfr t. kommentieren, eng. comment, v., fr. commenter; av lat. commentari, övertänka, uttänka, förklara, anställa betraktelser (över ngt), skriva (om ngt), intensivbildn. till comminisci (p. pf. commentus), uttänka, hitta på, till com (se KON-) o. meminisse, minnas (jfr MEMENTO, MENTAL)]
i tal l. skrift lämna förklarande anmärkningar till (ett textställe l. en skrift o. d.); förse (en text) med en serie förklarande noter; ofta allmännare l. bildl.: utlägga, förklara, anställa betraktelser över (ngt), diskutera l. dryfta (ngt); förr äv. intr., i förb. med prep. över. Linc. Tttt 8 a (1640). De som commenteradt öfver detta språket (dvs. 2Kon. 20: 11 om Ahas solvisare) äro nästan oändelige. Lagerbring HistLit. 71 (1748). (Petrus Lombardus') Libri IV sententiarum .. commenterades flitigt af alla efterföljande scholastiska theologer. Cornelius LbKyrkoh. 52 (1860). Oroligheterna i Paris .. ha .. varit veckans mest kommenterade händelse i dagspressen. DN(A) 1934, nr 42, s. 13.
Avledn.: KOMMENTATOR, m.||ig. [jfr t. kommentator, eng. commentator; av lat. commentator] person som kommenterar (kommenterat) en skrift (l. ett ställe i en skrift) l. som ägnar sig åt dylik värksamhet. Så lenge war Skriften försiglat, at ingen Commentator kunde finna rätta vttydningen på (uppen-)Barelse boken. Bureus NordlL 6 (1644). Hellström Malmros 352 (1931). —
