SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOMPENDIUM kompän4dium l. 0302, n.; best. -iet ((†) i best. anv. utan slutartikel. Skolordn. 1778, s. XXV); pl. -ier.
Ordformer
(förr vanl. skrivet com-)
Etymologi
[av lat. compendium, eg.: ngt som är sammanvägt, besparing, sammandrag, av compendere, väga samman, av com (se KON-) o. pendere, väga (jfr PERPENDIKEL, STIPENDIUM, PUND)]
kort sammanfattning l. sammandrag av en vetenskap l. en vetenskapsgren l. ett större vetenskapligt arbete, kortfattad handbok l. lärobok; äv. (i universitetskretsar) om handskrivna (ofta hektograferade) anteckningar efter en i akademiska föreläsningar given översiktlig framställning av visst ämne, ”kollegium”. Juridiska kompendier. 2Saml. 5: 8 (i handl. fr. 1651). Lector Matheseos skall lära sina Disciplar .. Arithmeticam efter thet Compendium som finnes, .. uti .. Gezelii Encyclopedia. Skolordn. 1724, s. 21. Jag måste skrifva et kemiskt compendium, såsom minnesbok för cadetterna. Berzelius Brev 8: 19 (1806). Här (dvs. på ett konditori i Lund) vilar man ut mellan två föreläsningar, (eller) studerar sitt kompendium. GHT 1918, nr 226 B, s. 4. Den lilla boken .. är i själva verket ett litet kompendium över bostadens historia i vårt land. Fornv. 1926, s. 72. — jfr SKOL-KOMPENDIUM. — särsk. i bildl. anv.; i sht om person. SvLittFT 1833, sp. 346. Hafenreffer och .. Hutterus, tidens (dvs. 1600-talets) teologiska kompendier. Forssell Stud. 1: 123 (1867, 1875).
Ssgr: A: KOMPENDIE-ARTAD, p. adj. Kompendieartad framställning.
-FÖRFATTARE.
-HÄFTE. (i sht i universitetskretsar) —
-LÄSNING. (kompendie- 1889 osv. kompendii- 1833) Tegnér (WB) 7: 362 (1833).
B (mindre br.): KOMPENDII-LÄSNING, se A.
Avledn.: KOMPENDIARISK, adj. [jfr t. kompendiarisch, lat. compendiarius] (numera föga br.) kompendieartad, kompendiös (se d. o. 2). Biberg 2: 393 (c. 1820). Lärobokens kompendiariska skelett. PedT 1908, s. 342.
KOMPENDIERA, v. (†) sammandraga l. sammanskriva i form av ett kompendium. JournSvL 1799, s. 409. En .. compendierad vitterhets-historia. SvLittFT 1836, sp. 23.
KOMPENDIÖS, adj. (förr vanl. skrivet -eus) [jfr t. kompendiös, eng. compendious; av fr. compendieux, av lat. compendiosus]
1) som sparar tid l. utrymme, lätthanterlig; inventiös, praktisk; numera bl. (mindre br.) tekn. i bet.: kompakt (se KOMPAKT, adj. b). Stiernman Com. 3: 81 (1662). (Skruven utan ända) är det aldrastarkaste och compendieuseste Häftyget. Triewald Förel. 1: 260 (1728, 1735). Det kompendiösa namnet fritänkare, som betyder hvad man vill. Elgström (o. Ingelgren) 166 (c. 1809). Maskinen är en mycket kompendiös pjes, hvars konstruktion vittnar om stor förmåga att kunna hushålla med .. utrymmet. TT 1872, s. 226. UB 2: 211 (1873).
2) kompendieartad, sammanträngd, kortfattad. Rosenfeldt Tourville Föret. 1 (1698). I kompendiös prosastil avfattade läroböcker. 3NF 5: 840 (1926).
Spoiler title
Spoiler content