SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOMPLEX kompläk4s, adj. -are (föga br., Hallström ItBr. 73 (1901)).
Ordformer
(förr äv. skrivet com-)
Etymologi
[jfr t. komplex, eng. complex, fr. complexe; ytterst av lat. complexus, p. pf. av complectere l. complecti, sammanfatta, omfatta, av com (se KON-) o. plectere, fläta (jfr FLÄTA, v.2). — Jfr KOMPLEX, sbst.]
(i sht i fackspr.) som består av flera till ett helt förenade delar l. föreställningar, sammansatt. Leopold 4: 52 (c. 1820). DN(A) 1934, nr 221, s. 11. — särsk.
a) mat. i uttr. komplext tal o. d., tal som är sammansatt av ett reellt o. ett imaginärt tal. KonvLex. 2: 63 (1858). Hedström o. Rendahl Alg. 185 (1915).
b) kem. i uttr. komplexa föreningar, salter, syror, sådana föreningar resp. salter l. syror som i lösning icke sönderfalla i sina ursprungliga joner, utan i nya som äro sammansatta av de ursprungliga. KemT 1901, s. 27.
c) miner. i uttr. komplex malm, malm som innehåller flera olika mineral. 2NF 33: 791 (1922). NoK 76: 5 (1927).
Avledn.: KOMPLEXITET, r. [jfr fr. complexité] (i sht i fackspr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara komplex; komplicerad natur (hos ngt). Flodström Spencer 113 (1884). Uppgiftens komplexitet. Hellström RedKav. 22 (1933).
Spoiler title
Spoiler content