publicerad: 1937
KOMPLIMANG kom1plimaŋ4, förr äv. KOMPLIMENT (complime´nt (l. i sing. complimang) Weste; kåmmplimä´nnt l. kåmmplimánng Dalin; rimmande med: student Dalin Arg. 1: 254 (1733, 1754) o. regent, spänt osv. Manderström Rimlex. 337 (1779)), r. l. m. ((†) f. Lind (1749); n. Rålamb Resa 16 (1658, 1679), Lind (1749)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet com-. -emant 1769. -ement 1632—1761. -imang 1783 osv. -iment 1645—1904)
Etymologi
[jfr d. kompliment, r., i ä. d. äv. n., t. kompliment, n., eng. compliment; av fr. compliment (l. it. complimento), av span. cumplimiento, av lat. complementum, fyllnad; eg.: ngt varmed man fyller ett hövlighetskrav o. samma ord som KOMPLEMENT, sbst.1]
artighetsbetygelse i ord (i tal l. skrift) l. åtbörd (se b); numera i sht om uttryck för beundran som man av artighet o. i mer l. mindre konventionella talesätt riktar till ngn (i sht till en dam), ”artighet”, förr äv. i vidsträcktare anv. om (konventionella) artigheter i allm. o. om (mer l. mindre konventionella) uttryck för högaktning, uppskattning, vördnad osv., ofta liktydigt med: ”vördsam hälsning”, ”vördnad”, ”vördsam lyckönskan”, ”vänlig hälsning” o. d.; förr stundom om artig ursäkt o. d. Säga l. giva ngn en komplimang (komplimanger), förr äv. göra ngn (l. till l. åt ngn) en komplimang, förr äv. frambära (jfr FRAMBÄRA 3) l. anmäla (jfr ANMÄLA 1 a γ) en komplimang, ofta liktydigt med: framföra en hälsning, förr äv. bedja om sin komplimang, bedja om sin (vördsamma) hälsning. OxBr. 10: 122 (1632). Hwadh mig Cardinalen Mazarini haf(ve)r tilschreffuedt j et breff .., med store Françöseske Complementer vpfylt, ded kantu sij aff medföliande Copie. AOxenstierna Bref 4: 460 (1648). Jag gjorde dem (dvs. de ryska hovkavaljererna) mycket komplimenter, att ej grefven (dvs. G. III) kunde taga emot. GMArmfelt (1783) hos Tegnér Armfelt 1: 71. Min Reskamrat har flere gångor bedt mig anmäla sin compliment till Hvarf, och tacka för all den vänskap han hos mina syskon åtnjutit. Kellgren (SVS) 6: 130 (1784). Min obekanta komplimang för din man. Dahlgren Herrgårdssl. 273 (cit. fr. 1807). Från i hamnen liggande örlogsfartyg ankommo som vanligt officerare med deras chefers komplimanger. Skogman Eug. 2: 69 (1855); jfr KOMPLIMENTERA a. Han mottog också flere gånger af motståndarne komplimenter för sin lyckliga framställningskonst. Forssell i 3SAH 3: 454 (1888). Jag ber om min komplimang till din fru. Roos Skugg. 337 (1891). Han skämtade med henne och gav henne komplimanger. DN 31/12 1933, Söndagsbil. s. 2. — jfr AVSKEDS-, HOV-, KONDOLEANS-, LYCKÖNSKNINGS-, NYÅRS-KOMPLIMANG m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. avlägga komplimang o. d., personligen framföra (sin l. ngn annans) tacksamhets- l. vördnadsbetygelse o. d.; äv. övergående i bet.: artighetsvisit o. d. KKD 8: 224 (1706). Landell Bligh 103 (1795).
b) (†; jfr dock slutet) om åtbörd varigm man uttrycker vördnad, artighet o. d. Dalin Arg. 1: 92 (1733, 1754; om handkyss). De kroppsliga complimenterna (i England) äro lika enkla (som de talade). Man bockar sig ej, tar ej af sig hatten för någon annan än ett fruntimmer. Geijer Brev 50 (1809). VLitt. 3: 624 (1902). — särsk. (fullt br.) dans. det moment i vissa äldre danser som består i att de dansande parens kavaljerer o. damer buga resp. niga för varandra. Hagdahl Fråga 35 (1883). 3NF (1929).
c) i uttr. utan krus och komplimanger, förr äv. utan komplimanger o. d., utan krus, utan några omständigheter. Will han tagat (dvs. antaga ämbetet), så må han uthan complementer det säja. ConsAcAboP 4: 313 (1676). Den unge baronen, som .. mött Sofi i tamburen, (hade) utan krus och komplimanger tagit henne i famn. Blanche Tafl. 100 (1845). Hagberg VärldB 228 (1927).
d) (†) i överförd anv., i uttr. fransyska komplimanger, eufemistisk benämning på syfilis; jfr FRANSYSK 1 c. Bromelius Lup. 73 (1687). HushBibl. 1755, s. 410.
Ssgr: A: KOMPLIMANG-AKTÖR. (förr) skådespelare som vid en teaterföreställnings slut i mer l. mindre sirliga ordalag tillkännagav vad som skulle spelas nästa gång. Holmberg (1795; under annonceur). —
B (†): KOMPLIMANGE-BREV, se C.
C: KOMPLIMANGS-BOK; pl. -böcker. (i fråga om ä. förh.) bok som innehöll de rätta formlerna för artigt tilltal till ståndspersoner, de gängse hövlighetsuttrycken o. d. NordT 1881, s. 345. —
-BREV. (komplimang- 1791—c. 1845. komplimange- 1663. komplimangs- 1645—1894) (i fråga om ä. förh.) brev som innehöll komplimanger, lyckönskningar, tacksägelser o. d. (Att) H. K. M:tt skulle skriffva Stenderne itt complimentz bref, att intagha deras affection. RP 11: 117 (1645). 2VittAH 32: 59 (1894; i fråga om förh. under 1600-talet).
Spoiler title
Spoiler content