SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOMPOSANT kom1pωsan4t l. -po- l. -på-, äv. -aŋ4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. composant, som sammansätter, som ingår ss. beståndsdel i ngt, ss. sbst.: beståndsdel, p. pr. av fr. composer, sammansätta, av com (se KON-) o. poser, sätta, ställa (se POSERA)]
(i fackspr.) beståndsdel, element, komponent. — särsk.
a) (knappast br.) astr. = KOMPONENT a. 2NF 18: 715 (1912).
b) fys. = KOMPONENT b. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 39. Jordmagnetismens horizontala komposants verkan på en likaledes horizontal magnetnål. Fock 2Fys. 534 (1861). Ekman Mek. 24 (1919). jfr HASTIGHETS-, HORISONTAL-KOMPOSANT.
Ssg: (b) KOMPOSANT-RÖRELSE. (knappast br.) fys. Moll Fys. 5: 35 (1897).
Spoiler title
Spoiler content