KOMPORTERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KOMPORTEMENT.
Ordformer
(oftast skrivet com-)
Etymologi
[av fr. comporter, bete sig, uppföra sig, av lat. comportare, bära l. föra samman, i mlat. äv.: bete sig, av com (se KON-) o. portare, bära (jfr EXPORTERA)]
(†) refl.
a) uppföra sig l. skicka sig l. uppträda l. bete sig. OxBr. 10: 319(1631). (Landtmarskalken förmanade adeln) Att dhe vthj desse dehres samqwemb wele sig Comportera som Adelssmän och icke som Bönder. RARP 3: 300(1643). Dalin(1871).
b) i pregnant anv. av a, i uttr. komportera sig med ngn, komma överens l. sämjas l. samsas med ngn, (kunna) vara tillsammans med l. umgås med ngn. HSH 5: 101(1644). Porthan BrefCalonius 176(1795). Dalin(1871).
