publicerad: 1937
KOMPOSIT- kom1pωsi3t~ l. -po- l. -på-, l. (i ssgr till 2) KOMPOSITA- kompω3sita~.
Ordformer
(äv. skrivet com-. composite 1917 (: composite fartyg))
Etymologi
[jfr t. komposit, adj., komposit- (i ssgrna komposit(en)kapitell, kompositschiff), eng. o. fr. composite, adj. o. sbst.; av lat. compositus, sammansatt, p. pf. av componere (se KOMPONERA). Formen komposita utgår ytterst från lat. composita (näml. columna, pelare), p. pf. f. av componere. — Jfr KOMPOSIT]
i ssgr.
1) skeppsb. för att angiva att ett fartyg är byggt med spant, bottenstockar o. däcksbalkar av järn o. med bordläggning o. däcksplankor av trä.
2) byggn. o. konst. för att angiva att en kolonn har kapitäl sammansatt av element från den joniska o. den korintiska stilen (joniska voluter o. korintiskt bladvärk).
(2) -KAPITÄL. (komposit- 1901 osv. komposita- 1875 osv.) [jfr t. komposit(en)kapitell] byggn. o. konst. på kolonn. NF 1: 71 (1875). —
B (till 2): KOMPOSITA-KAPITÄL, -KOLONN, -ORDNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content