SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONCENTRICITET konsän1trisite4t l. kon1säntris1ite4t l. -sen-, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konzentrizität, eng. concentricity; till KONCENTRISK]
(i fackspr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara koncentrisk. Andersson (1857). WoJ (1891).
Spoiler title
Spoiler content