SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONDISCIPEL, m.||ig.; pl. -plar (VDAkt. 1691, nr 197, Därs. 1735, nr 174) l. -pler (Messenius).
Ordformer
(con-)
Etymologi
[av lat. condiscipulus, av com (se KON-) o. discipulus (se DISCIPEL)]
(†) medlärjunge, skolkamrat. Messenius Swanhuita A 3 a (1613). VDAkt. 1735, nr 174.
Spoiler title
Spoiler content