SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONDITIONAL kon1ditʃωna4l l. -iʃ-, l. 01—, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konditional, eng. conditional; av mlat. conditionalis, till lat. conditio (se KONDITION). — Jfr KONDITIONELL]
I. adj.
1) (†) om avtal, kontrakt, dom o. d.: villkorlig; jfr KONDITIONELL 1. Medh begieran om en conditional domb. NoraskogArk. 5: 227 (1671). VDP 1680, s. 234.
2) språkv. om konjunktion l. sats l. verbform: som angiver villkor; villkors-; jfr KONDITIONELL 2. Konditionala bisatser. Rydqvist SSL 5: 173 (1874). Danell SvSpr. 101 (1927).
II. (mindre br.) språkv. sbst.: konditional konjunktion. Svedbom SvSpr. 118 (1828).
Ssgr (till I 2; språkv.): KONDITIONAL-BISATS ~02 l. ~20. Schiller SvSpr. 27 (1859). —
-SATS. = -BISATS.
Spoiler title
Spoiler content