KONDOLEANS kon1doleaŋ4s l. -då-, sällan -dω-, äv. koŋ1-, l. 01—, äv. -an4s, stundom äv. KONDOLENS kon1dolän4s l. -då- osv., l. KONDOLANS kon1dolaŋ4s l. -då- osv., r. (l. f.) ((†) n. SthmStadsord.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -dolance 1729—1859. -dolans 1734—1876. -doleance 1716—1897. -doleans 1863 osv. -dolence 1633—1758. -dolens 1647—1906. -dolentz 1633—1657)
Etymologi
[jfr t. kondolenz, eng. condolence, fr. condoléance; delvis av fr. condoléance, delvis av t. kondolenz (av it. condolenza); ytterst till lat. condolere, lida, visa medlidande (se KONDOLERA)]
medlidande, medömkan, deltagande; numera bl. konkretare: betygelse av deltagande i ngns sorg, muntligt l. skriftligt beklagande av ngns sorg, sorgebetygelse; sorgeskrivelse. Framföra l. frambära (sin) kondoleans till ngn. OxBr. 10: 350 (1633). Af Christeligit condolentz emot de nödträngde och kranke. SthmStadsord. 1: 131 (1657). Gz. sänder sin trogna condolens till Sortani enka. UrFinlH 708 (1713). Måge (man) ey heller .. öfverhopa sorghuset med condolencer och visiter. FörordnYppigh. 1731, s. B 2 b. Konungen och drottningen läto .. frambära kondoleans hos .. generalskan B. SD(L) 1898, nr 141, s. 2. SvD(A) 1933, nr 71, s. 6.
Ssgr: KONDOLEANS-BESÖK. —
-TELEGRAM. —
