KONFERENSIÉ kon1feraŋ1sie4 l. -raŋsje4, äv. med rent franskt uttal, m.||ig.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(vanl. skrivet -sier l. -cier)
Etymologi
[av fr. conférencier, föreläsare m. m., avledn. av conférence (se KONFERENS)]
person som har till uppgift att vid kabaréer, revyer o. d. gm spirituell konversation skapa o. upprätthålla kontakt mellan salong o. scen. 2NF 35: 157(1923). Han hade välvilligt åtagit sig att vara matinéns konferencier. SvD(A) 1932, nr 330, s. 13.
