SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONSULARISK, adj.
Ordformer
(äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr d. konsularisk, t. konsularisch; med anslutning till lat. consularis (se KONSULAR-) bildat till KONSUL]
(†) adj. till KONSUL o. KONSULAT.
1) motsv. KONSUL 1, KONSULAT 1. Kempe FabritiiL 7 (1762). (Ciceros) konsulariska tal. Geijer I. 2: 181 (1836).
2) motsv. KONSUL 2. Bredow (o. Venturini) 2: 129 (1809).
Spoiler title
Spoiler content