SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONSUL kon4sul l. 32; m.; best. -n (Osbeck Resa 19 (1751, 1757) osv.) ((†) -en Stiernman Com. 3: 604 (1667), SPF 1821, s. 29); pl. -er konsɯ4ler.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konsul, eng. o. fr. consul; av lat. consul, besläktat med consilium (se KONSELJ). — Jfr KONSULAR-, KONSULARISK, KONSULAT, KONSULERA, KONSULÄR]
1) hist. i Rom under forntiden, titel för vardera av republikens tvenne högsta, av folket för ett år valda ämbetsmän, vilka under kejsartiden bibehöllos, ehuru med förändrad tillsättning o. funktion. 1Mack. 15: 16 (Bib. 1541). Nilsson FestdVard. 190 (1925).
2) hist. titel för var särskild av franska republikens tre högsta överhetspersoner 17991804 (den förnämste benämnd förste konsul). Bredow (o. Venturini) 2: 124 (1809). Falk o. Jacobson AllmHNTid. 125 (1933).
3) (titel för) chef för konsulat (se d. o. 3); äv. ss. titel för tjänsteman på generalkonsulat med samma tjänsteställning som chef för konsulat; i ssgn VICE-KONSUL o. uttr. vice konsul äv. ss. benämning på konsulattjänsteman som antingen förestår vicekonsulat l. är förordnad att biträda vid (general)konsulat. Lönad l. utsänd konsul, konsul som är utskickad från det land han företräder o. som åtnjuter lön, yrkeskonsul, motsatt: olönad konsul. Svenske konsuln i Riga. Stiernman Com. 3: 603 (1667). Anställandet af en utsänd konsul i Reykjavik. PT 1909, nr 299 A, s. 3. SFS 1928, s. 78. — jfr GENERAL-, KARRIÄR-, VICE-, YRKES-KONSUL.
Ssgr (i allm. till 3; i sht i fackspr.): A (föga br.): KONSUL-BEFATTNING, -STADGA, -STAT, se B.
B: KONSULS-ASPIRANT. (förr) GHT 1898, nr 9, s. 2. SFS 1918, s. 357.
-AVGIFT~02 l. ~20. (i fråga om ä. förh., mindre br.) konsulatavgift. Kôersner PolHlex. 159 (1883). FFS 1904, nr 29 A, s. 181. —
-BEFATTNING. (konsul- 1855. konsuls- 1818 osv.) CommercecollKungör. 29/10 1818 (i titeln).
-DISTRIKT. jfr DISTRIKT 1. SFS 1830, s. 165. BtRiksdP 1891, 6Hufvudtit. s. 14. —
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. (knappast br.) = KONSULAT-FLAGGA. SFS 1886, nr 69, s. 21.
-FOND(EN). (förr) = -KASSA 2. SFS 1858, nr 32, s. 2. SvH IX. 2: 97 (1909).
-KASSA.
1) (†) om till konsulat hörande kassa. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 284 (1811).
2) (förr) i sg. best.: under utrikesdepartementets förvaltning stående kassa som före unionsupplösningen var gemensam för Sverge o. Norge o. avsedd för bestridande av de båda rikenas utgifter för konsulatväsendet. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, s. 8. SFS 1918, s. 632.
-RAPPORT. (numera föga br.) av konsul avgiven tjänsteberättelse. JernkA 1868, Bih. s. 1. 2NF 18: 367 (1912).
-STADGA, r. l. f. (konsul- 1910. konsuls- 18301909) (numera mindre br.) stadga rörande konsulatväsendet, konsulatförordning. Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga Consuls-Stadga. SFS 1830, s. 149 (rubrik). SvH IX. 1: 306 (1910).
-STAT. (konsul- 1900. konsuls- 1871 osv.) (förr) stat för avlöningar vid konsulatväsendet. BtRiksdP 1871, IV. 1: nr 12, s. 23. —
-STATION. ort där konsul har sitt säte. KrigVAT 1838, s. 212. SFS 1906, nr 78, s. 5.
-TJÄNST. SFS 1830, s. 149.
-TJÄNSTEMAN~200 l. ~102. konsulattjänsteman. SFS 1872, nr 53, s. 12. Därs. 1911, nr 16, s. 4.
-ÄMBETE ~020 l. ~200. särsk. till 1 o. 3. Ritterberg Sall. 24 (1832). 2NF 14: 881 (1910).
Avledn.: KONSULINNA, f. till 3: hustru till (l. änka efter) konsul. Berndtson (1880). Swahn Windelcr. 72 (1916).
Spoiler title