[jfr t. kontagium, eng. contagium; av lat. contagium, avledn. av contingere, beröra, av com (se KON-) o. tangere (se TANGENT). Formen kontagion är lånad av fr. contagion (varav eng. contagion), av lat. contagio (gen. -ōnis), avledn. av contingere (se ovan). Med avs. på formen kontag jfr fr. contage, av lat. contagium (se ovan)]
med.
1) (†) sjukdom som gm smitta överföres från en individ till en annan, farsot. (I bören korrespondera) med Wårt Gen. Commercij Coll. om bemelte Contagions förhindrande. Stiernman Com. 3: 288(1664; om pest). Loenbom Stenbock 2: 92(cit. fr. 1710). Ilmoni Sjukd. 1: 119(1846).
2) (numera knappast br.) smittämne; särsk. om smittämne som alstras hos en individ o. gm direkt l. indirekt beröring kan överföras på en annan. Desinfectionsmedel emot contagier. TLäk. 1832, s. 58.Söderström LäkKvacksalv. 73(1926). jfr (†): Vaccinens kontagium. Hygiea 1840, s. 250.
